Mademoiselle Mont

Ute låg den vita snön

Som ett täcke över marken

Dolde grönskan och blommorna

Isen bet i husens fönster

Kylan ute

Kylan inne

Hon dansade i snön

Ensam fast de såg henne

Hon fångade en snöflinga

I sin vantbeklädda hand

Synade dess skönhet

Ett ögonblick innan den smälte

Annorlunda liksom hon

Och lika speciell

Sedan kom stormen

Invärtes

Utvärtes

Kalla kyssar, kalla händer

Inuti och utanpå

Hon såg snöflingorna

Och alla var de olika

Annorlunda och speciella

Hon var en i mängden

Den här var till dig, för att du betyder så mycket. Du ska veta att för mig är du alltid speciell. För du är min bästa Edith. The best i ever had. Your friendship matters.

Puss o kram

//Ester